Tillbaka på jobbet igen! Jag har längtat!
Hej!
Nu är jag tillbaka i Sverige, har tagit hand om min jetlag och börjat jobba igen! :)
Jag har faktiskt längtat hem för att få börja jobba igen!
Nu har vi ju massor att göra! Tiden går fort och snart ska vi inviga gården och ha de grymmaste lägrerna någonsin :)
Som sagt har vi fått ett positivt besked från Childhood och det känns otroligt kul!
Imorgon är det en ny utbildning för storasyster på nätet, vi har 6 nya volontärer.
Vill du ha en storasyster på nätet? En volontär runt 20-30 år som du chattar med en gång i veckan?
Hör av dig till mig!
Igår hade jag min första föreläsning efter semestern. Jag var i Upplands Väsby och träffade förskollätare i öppna förskolan, BVC, MVC och kuratorer. Det var kul att köra igång igen!
Nästa vecka har jag inga förelsningar så då finns det mycket tid för planering inför sommaren!
Jag skriver mer sen, nu har jag inte så mycket spännande att säga.
Kram Therese
Ar i Tacloban!
Sitter pa ett Internetcafe i Tacloban.
Kanns bade sjukt och helt normalt att vara tillbaka, tiden star liksom stilla.
Idag var jag pa barnhemmet och halsade pa, det vara bara 4 av de 12 barn som jag arbetade
med som var kvar. De yngsta barnen mellan 0-2 ar. Det kandes skont att se att manga av dem
hade blivit adopterade. Men sjalvklart var det overfullt med nya barn, den yngsta var 17 dagar..
Det var ocksa massor av barn runt 3 ar, det var det inte nar jag var dar senast. De hoppade
verkligen runt, slangde sig pa mig och skulle sitta i kna och pilla i haret och pratar pa ett sprak
som man verkligen inte forstar.. Jag saknar barnen!
Det regnar i Tacloban, saklart det regnar alltid har. Imorgon ska jag traffa sponsorbarnen!
Mitt fadderbarn heter Ronalyn och ar nu 11 ar..
Jag och Asa har ocksa halsat pa slakten i Iloilo, vi sov hemma hos dem, det ar forsta gangen jag har gjort det.
Vi satt uppe hela kvallen med barnen i byn och pysslade ihop smycken, vi hade kopt massa parlor och saker
att gora smycken med.
Sen akte vi till Felix syster pa on negros. Det ar altsa min brors-frus-systers-mans-syster. Haha,
men i Filippinerna ar man slakt da och vi bodde med dem i 2 dagar. Det var verkligen sjukt. Vi var pa
en festival i en annan stad, dar det var tusentals ungdomar som sprang runt och slangde farg pa oss.. hmm.
Sen akte vi till ett barnhem i staden, vi hade kopt lite leksaker och nodvandiga saker.
Nu ar jag snart hemma, ska bli skont att komma hem!
Vi stannar har i nagra dagar till, sen maste vi vidare till Manila och Peking!
Vi ses snart! Hoppas att det ar bra hemma :)
Therese
Ar i Filippinerna!
Nu ar jag i Filippnerna igen :)
Just nu pa Boracay, en underbart skon strand tillsammans med min Umea, kfum-lagerkompis Asa.
Imorgon aker vi vidare mot Barnhemmet i Tacloban. Ska bli bade otroligt kul och valdigt jobbigt att komma tillbaka.
Traffa alla fadderbarn igen och se till att kopa/gora saker som ar bra for dem!
Det var 2 ar sedan jag var dar och volontararbetade, undrar om barnen kanner igen mig?
I vilket fall sa kanns det viktigt att komma tillbaka for att visa sitt stod, att man ar en vuxen som bryr sig och inte forsvinner!
Tusen tankar susar runt i huvudet nu. Det blir sa nar jag ar har! Jag sitter och tanker pa ett projekt som man skulle kunna ha ett samarbete mellan maskrosbarn och vara ungdomar, och barn och ungdomar har nere..
Det kommer bli grymt! :)
Jag saknar Sverige och alla dar hemma, jag saknar till och med att sitta lange pa jobbet och planera!
Vi fick ett positivt svar fran Childhood idag infor sommarens lager :)
Vi hors snart! Hoppas att alla har det bra hemma!
Kram Therese
Dagens visdom
När det verkligen gäller, vart du än går, så är det där du är.
Vad du än gör, så är det till slut faktiskt det du gjorde.
Vad du än tänker på just nu, så är det just precis det som finns i dina tankar.
Vad som än har hänt i ditt liv, så är det just det som hände.
Den viktiga frågan är, hur ska du hantera det?
Med andra ord: Hur går du vidare?
Jon Kabat-Zinn
God Jul!
Jag bakade julebak tills 02.00 i natt :)
Men nu har jag 7 sorterns bakverk som ska med till min bror, sitter och väntar på att han ska hämta upp mig!
Såå hem till Enskede, julafton i år igen. Ingenting kan förstöra min julafton. För jag låter inte någon förstöra
min julafton. Jag tänkte på det idag, att det är så stor skillnad.
Och idag så tänker jag på alla er som kanske inte får den julen som ni önskar, på ett eller annat sätt.
Jag skulle hellre fira julen med alla ungdomarna, på en plats där vi kan få vara tillsammans.
Julen är inte magisk för mig längre, om jag kan få göra någon annans jul magisk så gör jag gärna det.
Så det blir kanske nästa år? Ikväll får jag göra min kära brorsdotter Leilanie, som är 4 år, julafon magisk!
Som vanligt har jag suttit i timmar och slagit in alla julklappar till små unika konstverk :)
Jag tror att paketinslagningarna kostar typ lika mycket som innehållet! Haha.
Jag skickar all min kärlek till er! Idag är bara en dag av tusen..
Ni är underbara och fantastiska glöm inte det!
Therese
Lex Therese
De som arbetar i vården blir skyldiga att ta särskild hänsyn till barns behov av information, råd och stöd om en förälder är missbrukare, svårt sjuk, har en psykisk sjukdom eller oväntat dör. Kommuner och landsting får lagstadgad skyldighet att samarbeta kring personer med psykiska funktionshinder, och att upprätta gemensamma individuella planer för personer som behöver hjälp från både vård och socialtjänst.
Socialutskottet 2009/10:3 Beslut 21 oktober
Hälso och sjukvårdslagen (1982:763)
Ny paragraf
2 g §
Hälso- och sjukvården ska särskilt beakta ett barns behov av information, råd och stöd om barnets
förälder eller någon annan vuxen som barnet varaktigt bor med
1. har en psykisk störning eller psykisk funktionsnedsättning,
2. har en allvarlig fysisk sjukdom eller skada, eller
3. är missbrukare av alkohol eller annat beroendeframkallande medel.
Det samma gäller om barnets förälder eller någon annan vuxen som barnet varaktigt bor med oväntat avlider.
Om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område (1998:531)
2 kap. 1a§
Den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen ska i fråga som rör barn som far illa eller riskerar att fara illa
samverka med samhällsorgan, organisationer och andra som berörs. I fråga om utlämnande av uppgifter gäller
de begränsningar som följer av 2 kap. 8-11 §§ denna lag och av offentlighets- och sekretesslagen (2009:000)
Hälso- och sjukvården ska särskilt beakta ett barns behov av information, råd och stöd om barnets
förälder eller någon annan vuxen som barnet varaktigt bor med
1. har en psykisk störning eller psykisk funktionsnedsättning,
2. har en allvarlig fysisk sjukdom eller skada, eller
3. är missbrukare av alkohol eller annat beroendeframkallande medel.
Det samma gäller om barnets förälder eller någon annan vuxen som barnet varaktigt bor med oväntat avlider.
Att komma till ro med verkligheten
Tänk dig att du en strålande vacker sommarmorgon har bestämt dig för att ta en långpromenad eller snarare göra en dagsutflykt. Du befinner dig på en vacker ö, några mil lång och lika många mil bred, en ö utan några som helst kommunikationer. I själva verket är ön helt bilfri. Du packar ryggsäcken, lämnar mobilen hemma och förbereder dig för en vandring i solen med hemkomst framåt kvällningen. Allting är perfekt! Livskänslan är intensivt positiv. Det känns lätt att leva.
Solen strålar från en molnfri himmel, du klättrar och hoppar fram på stenar och klippor längst stranden, tar ett dopp och låter solen torka dig. Matsäcken intas med en fantastisk utsikt över havet och med fiskmåsar skränande på behörigt avstånd från dina ostsmörgåsar. Du har vandrat i nästan tre timmar.
När du sitter och njuter på din klippa ser du att horisonten börjar mörkna. Nu förändras scenariot fort. Solen försvinner, den ljumma fläkten blir plötsligt till en kylig och stark blåst. Ett par tunga droppar känns på din arm och sedan bryter ovädret ut. Regnet vräker ner och det blåser kraftigt, nästan stormar. Den livsglada och njutningsfulla känslan försvann med solen och hela utflykten ter sig nu som ett dåligt planerat företag.
När du packade för din vandring var allt vad jackor och regnkläder heter endast en onödig barlast. Solen strålade och så skulle det säkert förbli. Det glittrande havet ter sig nu hotfullt och landskapet kan du nästan inte se för allt regn som piskar dig i ansiktet. Du blir lite rädd. Det hela verkar kunna hålla i sig, hela himlen är täckt av gråsvarta moln. Inte minsta lilla flik av den blå himlen är synlig. Det blixtrar och mullrar hotfullt i fjärran. Vad gör du nu?
Säkert har du en rad olika svar att ge på frågan. Jag gissar att de flesta idéer går ut på att göra det som kan fungera: att gå på tills du kommer hem, att leva upp ett vindskydd och invänta bättre väder, att strunta i att du blir blöt, att bara låta det regna och storma och försöka att hitta en genväg tillbaka, att hålla utkik efter ett hus eller liknande. Jag gissar också att du föreslår att detta med självklar medvetenhet om dina känslor, tankar och upplevelser kan dra åt olika håll: spänning, irritation, rädsla, uppgivenhet etc.
Alla ovanstående förslag är goda exempel på vad jag menar med acceptans. Det tyder på att du har förmåga att se stunden och verkligheten som den är (det regnar och stormar, jag är långt hemifrån utan regnkläder och möjlighet till snabb och torr transport och jag är rädd, trött och frusen) och samtidigt göra det som leder mot dina önskningar och mål (att komma hem, lägga dig i ett varmt bad och få torra kläder på dig).
Förhoppningsvis skulle få säga att den bästa lösningen är att ge upp och bara stanna kvar på klippan hela natten, att sätta sig ner och döma sig själv för oförmågan att planera utflykter, gråta över att man är en svag och kraftlös människa rent generellt och att livet nu är meningslöst. Eller bli ordentligt förbannad över de andra som lät dig gå iväg på det här sättet och som över huvud taget lockade hit dig på din semester, förbannad över ön, över vädret, på dig själv och att du någonsin satt din fot på detta avskyvärda ställe och bestämma dig för att aldrig mer tillbringa semestern på en ö.
Men även dessa reaktioner är mänskliga, möjliga och vanliga i en obehaglig situation. Vi har alla erfarenheter av hur lätt det är att hamna i till synes oförnuftiga reaktioner då problem uppstår eller då det krisar ordentligt. De olika inre reaktionerna är varken fel eller rätt men kan vara mer eller mindre funktionella. Starka negativa känslor och tankar kan leda till att du beter dig oförnuftigt, som i exemplet ovan där du sätter dig på klippan, fylld av känslor i stället för att göra något åt situationen. En negativ inställning eller ovilja att ha obehaget försvårar för dig att ta dig hem och bli varm och torr. I varje fall kommer du säkert hem i ett mycket sämre psykiskt skick än om du hade accepterat från djupet av ditt inre att väder växlar, i synnerlighet på öar och att du har hamnat i det läget du gjort.
Från; Att leva ett liv, inte vinna ett krig Anna Kåver.
Tänk på det exemplet nästa gång du hamnar i ett obehag eller i en kris!
Radio i Finland!
Nu har jag precis gjort min första utomlands intervju från en radiokanal i Finland :)
Reportern hade läst min bok och ville att jag skulle prata lite om den! Det var kul!
Så nu kanske det är någon i Finland som köper min bok?
Jag var på Svenska Hjältar i publiken i måndagskväll.
Det var kul att vara där fast på andra sidan, så man såg hur det såg ut förra året!
Det var mycket mindre än vad jag tänkte, haha.
Jag tänkte på 4 saker under kvällen.
Först tänkte jag på den lilla tjejen, Liv Kjellberg, 10 årig tjej som hade blivit mobbad i skolan
under flera år. Hon frågade rektorn om de inte kunde ta dit Firends, men de hade de inte råd med.
Då börjar Liv göra vykort som hon sedan säljer på en marknad, hon samlar ihop nästan 10.000kr,
hon går upp till rektorn och berättar att hon kan betala för Friends. Efter Friends hade varit där
så slutade mobbningen.
Jag grät och grät, hon är en hjälte. Men mest grät jag för att det är så j*vla orättvist.
SKA ETT BARN SOM BLIR RETAD I SKOLAN SJÄLV BEHÖVA SAMLA IN PENGAR FÖR ATT
TA FRIENDS TILL SKOLAN FÖR ATT MOBBNINGEN SKA SLUTA? Hör ni inte hur sjukt det låter?
10.000 som förändrade Livs liv. Varför lägger vi inte resurser på våra barn?
Hennes handlingskraft är helt sjuk, från en 10 åring! Det tycker jag visade otroligt
tydligt att vi FELPRIORITERAR i Sverige.
Jag vill i alla fall inte leva i ett samhälle där barn själv behöver samla in pengar för att
kunna må bra. Vill ni?
Det är just därför vi föreläser gratis i alla skolor. Jag vill inte att det är bara de "rika" skolorna
som ska kunna ta oss till skolan. Som barn väljer man inte vart man växer upp, man ska
ha samma möjligheter oavsett vilken stad eller vilket område man bor i. Det är långt ifrån
verklighet i Sverige idag.
Sedan tänkte jag på Baskettränaren, Moussa N’Diaye, som under många år har tränat barn i basket,
helt gratis. Men kravet för att de ska få gå på träningen är att de skriver under ett kontrakt att
de ska sköta skolan etc.
Då grät jag lite mer och tänkte DÄR har vi lösningen på nästan ALLA barn och ungdomsproblem.
Närvarande vuxna. En bristvara i vårt samhälle. Vi bara stressar oss genom livet utan att
stanna upp och fundera på vad som är viktigt. För mig är barn viktigt. Barn i Sverige, barn
i hela världen. Jag får ont i hjärtat när jag tänker vad vi gör mot våra barn.
Jag lovar att Moussa får tillbaka 1000% mer än vad han ger barnen.
Varför är inte fler som han? Närvarande vuxna i skolan, på fritiden, nära barnen.
Grunden till många barn och ungdomsproblem tror jag just är att vuxna inte har tid.
Varför rusar vi? Vad rusar vi till? Vad är viktigare än våra barn?
Att ha en vuxen i barnens närhet som lyssnar, ser, bekräftar och frågar.
Moussa lyssnar säkert på massor av problem, och han kan hänvisa vidare.
Han motiverar, stärker och ser. Skapar starka bärande relationer. Som skapar ringar på vattnet och gör att barnen
mår bättre.
Många vuxna frågar mig varför barnen i berättar hur det är. Men det är klart att
de inte berättar om vi inte frågar om vi inte lyssnar när de vill berätta. När vi inte finns
i deras närvaro.
Moussa förebygger. Han gör precis det som vårt samhälle har bestämt sig för att helt skära bort.
En fortsättning på den tanken är det äldre paret, Sam och Stina. De har i nästan 60 år hjälpt
ensamma och hemlösa. Vem gör en sådan gärning idag? Vi har inte tid.
Samma gäller Sam och Stina, de har nog fått tillbaka 1000% mer än vad de har gett.
Jag har pratat mycket med min mamma om det där, om föreningslivet som fanns när hon var liten.
När det alltid fanns föräldrar och andra vuxna som hade tid att driva alla möjliga projekt och idrottsklubbar.
Det finns inte idag. Visst finns det några drivande föräldrar, men knappast i samma utsträckning.
Varför tror folk fortfarande att man GER av sin tid när man volontärarbetar. Som sagt, man får så otroligt
mycket mer än vad man ger. Jag skulle aldrig kunna tänka mig ett liv utan något ideellt.
Så, det jag vill säga är, som jag har sagt så många gånger förut.
Vi vuxna måste ge barnen tid.
Vi måste se dem.
Vi måste bekräfta dem.
Vi måste fråga dem hur de mår.
Vi måste erbjuda dem vårt stöd.
Varför tänker vi bara på oss själva?
Personliga Rättigheter
de får välja en som de tycker passar bäst just idag. Källa; Ersta Vändpunkten 2000.
En bra lista att fundera kring.
Som person har jag rätt att:
1. Att både känna och uttrycka mina känslor.
2. Att få respekt för vad jag tycker och känner.
3. Att berätta om mina behov för någon även om den människan inte bryr sig.
4. Att få mina behov betraktade som lika viktiga som andras.
5. Att själv ta ansvar för vad jag gör och eventuella konsekvenser.
6. Att ibland ställa krav på andra.
7. Att vara som jag är och tycka om mig själv.
8. Att säha "nej" utan att känna mig självisk.
9. Att bli behandlad med respekt.
10. Att be om hjälp och vänskap. Jag kanske inte alltid får det, men jag har rätt att fråga.
11. Att ibland vara ologisk.
12. Att göra misstag.
13. Att ändra mig.
14. Att säga "jag vet inte".
15. Att säga "jag håller inte med".
16. Att säga "jag förstår inte".
17. Att utvecklas, lära nytt och förändras.
18. Att må bra fast andra mår dåligt.
Att leva ett liv, inte vinna ett krig
Boken av Anna Kåver som jag hittade på toaletten på tjejzonen för en stund sedan..
Har velat läsa den ett tag så nu lånar jag med mig den hem! :)
En bok om acceptans "Acceptans innebär att välja att se och stå ut med både sin inre och yttre verklighet, utan att fly, undvika, förvränga eller dömma den - hur plågsam den än kan vara. Ett accepterande förhållningssätt innebär inte att avstå från att söka förändring i en svår situation, utan att sluta föra krig mot tillvaron och sig själv."
Låter mycket klokt och användbart!
Nu sitter jag på Tjejzonen och tänkte jobba lite! Fick precis ett väldigt intressant mail som jag blev glad av,
men jag kan inte berätta nu vad det är! :)
I fredags var jag, pappa och min bror Danne och skrev på papprerna från banken i Hudiksvall.
Så nu är det klaaaart!! Vår egen gård i Sörfjärden!
Jag kommer aldrig kunna tacka min bror och pappa tillräkligt mycket! Det är helt sjukt att de ställer
upp så mycket, och lägger ner så otroligt mycket pengar för att vi ska kunna ha läger!
Jag visste inte hur det skulle kännas att komma dit igen, förra gången var det ju inte alls klart,
och det kändes som att det var såå långt borta att det skulle bli vårat och att vi skulle kunna ha läger.
Men det kändes HUR bra som helst! Jag kunde verkligen se sommaren och alla underbara dagar framför mig.
Magda, som är säljaren, kan hjälpa till med alla möjliga praktiska saker inför sommaren och det
känns så tryggt och bra! :)
Sen är det lite gnälliga gubbar i bygden som har ringt Magda och undrat om hon verkligen har tänkt
över beslutet, varför det ska komma knarkande, utflippade, struliga stockholmsungdomar till
deras lilla sörfjärden. Jag orkar inte ens bli arg, det är bara okunskap. Då sa Magda, som själv är
maskrosbarn, "tycker du att jag är konstig eller jobbig?" gubben förstod ingenting, "för jag är
själv ett sånt barn". Bra gjort Magda! :)
Det kommer säkert att bli strul med grannar som tror att vi driver ett behandlingshem, som inte
alls förstår vad vi jobbar med och att våra ungdomar är Lååångt ifrån omöjliga monster, haha
tvärt om. Vuxna som har träffat våra ungdomar har sagt att de aldrig har träffat en mer artig
och härlig grupp ungdomar. Haha :)
Vi ska kämpa på maskrosbarn eller hur? Ingen ska få säga till oss vad vi har rätt till eller
inte rätt till att göra? Eller hur?
Sommarläger, en möjlighet att få utvecklas och förändras. Det kanske mest idylliska sättet
att spendera sin sommar på, kan aldrig vara något som andra vuxna stör sig på.. Nej
det handlar om okunskap, som vi ska se till att fylla med kunskap och glädje, eller hur?
Det är en rättighet att få vara barn, det är inte en rättighet att få parkera sin husvagn
på en camping vid stranden eller köpa glass i en kiosk precis när man vill.
Men det är bara min åsikt.
Vi ska försöka vara så tillmötesgående som det är möjligt, jag vill ha bra stämning och att
alla blir nödja och glada. Men våra ungdomar kommer alltid att komma i första hand,
så är det bara!
Så, tänk er lite för, läs på lite, innan ni uttalar er om vår verksamhet.
Jag blir arg för att det är just såna gubbar som gör att det är väldigt svårt att växa upp
med en missbrukande eller psykiskt sjuk förälder. Helt plötsligt blir man stämplad att vara
en knarkande, hemsk ungdom. För att man har en förälder som har en sjukdom.
I mina öron så låter det helt sjukt. De är de som ser till är fördommarna får flöda,
att det är mina barn och andras ungar och att det bara är ett storstadsproblem.
Av 21 ungdomar i somras hade vi 1 från en storstad. hmm.
Jaja, jag tror att allt kommer att lösa sig bara de får träffa oss och vi har ett
bra informationsmöte.. Rykten sprids fort i en liten byggd, mycket kaffe och kanske
like mycket okunskap?
Nu ska jag skriva lite bidragsansökningar så vi kan ha det grymmaste lägret!! :)
Sörfjärden imorgon!
Nu har jag precis haft handledning med volontärerna som arbetar med "storasyster på nätet".
Jättekul att få träffa dem och höra hur det går!
Idag har jag haft en föreläsning på en vårdcentral på odenplan, och tur som jag hade fick jag
då också ta influensavaccinet! Så nu är det klart, skönt!
Imorgon klockan 06.30 ska jag infinna mig på Gullmarsplan, där pappa ska hämta upp mig och vi ska
köra de 35 milen upp till Sörfjärden får att skriva på papprerna med gården och kolla runt!
Det ska bli superroligt att komma dit och kolla! Det är ju en helt annan sak nu när vi vet att vi faktiskt
har köpt det! Förra gången så visste vi ju inte alls.
Så att man kan börja fantisera och planera! :) Skriva en miljon listor och dricka för mycket kaffe på nätterna! Haha.
Jag kommer att ha semester i hela januari. Det blir ju inte så mycket av det på sommaren så jag tänkte att det
var smart att ha semester nu. Kommer åka till Peking och Filippinerna :) Ska bli så roligt att åka tillbaka
till barnhemmet och träffa fadderbarnen, men både roligt och otroligt, otroligt jobbigt.. Att se hur de har det,
att det säkert inte är något som har förändrats, tyvärr.
Men jag kommer att läsa mailen och logga in så ofta jag kan!
Nu ska jag skriva ut lite fakturor och ta och gå hem! Det har varit rysligt tidiga mornar hela den här veckan!
Igår föreläste jag på Rönninge gymnasium och Järfälla Tjejjour. Det blev verkligen att kryssa genom
hela stockholm med pendeltåg! Men det var kul!
Imorse vaknade jag av att byggjobbarna höll på och knackade ner fasaden på huset bredvid mitt fönster,
jag bor på 5e våningen. Jag vaknade av ett ryck och låg och skrattade för mig själv för ljudet var helt
Orimligt. Har aldrig hört något tidigare som har låtit så högt/irriterande/sjukt. Men jag var glad ändå!
Vi hörs snart igen!
Therese
Med sikte på Västerås!
Jag har kommit på att det är mysigt att gå upp lite tidigare än alla andra..
06.00 är det inte så många i mitt hus som har börjat sin dag.
Idag är det måndag, det är mörkt och regnigt. Jag tänkte på väg till t-centralen,
att jag inte är förbannad på mitt jobb, känner ingenting dåligt när jag måste gå upp vid
sex en regning och mörk måndag morgon i december. För jag vet att jag älskar mitt jobb!
Jag tänkte på det, att jag aldrig, aldrig sitter och räknar minuter eller vill gå hem från jobbet.
Så vet jag att nästan alla känner, så har i alla fall jag haft det på alla mina andra jobb, hur kul
det än har varit. Men inte nu.
Jag säger inte att mitt jobb inte är jobbigt, eller krävande, eller att allt är kul eller enkelt,
för det är långt ifrån det. Men allt känns meningsfullt, det är nog det. Trots att jag måste sitta
med jobbiga papper sent på kvällen, spendera stor del av min tid på tåg och det faktum
att jag möter många unga människor som mår väldigt dåligt.. Så har jag ett meningsfullt
jobb, jag vet varför jag stiger upp tidigt en regning måndag morgon. För jag vet att jag kan
förändra, att jag ska träffa människor som jag har möjlighet att påverka och förändra.
För några veckor sedan skickade en av lägerungdomarna, Andreas, ett sms till mig med
ett låttips. Wonderful med Gary Go. Så nu sitter jag och lyssnar på den på tåget på väg
til Västerås. Mysig låt! Lyssna på den! Tack Andreas! Du är världens bästa DJ :)
Imorgon ska jag och Lotta till Örebro på projektledarmöte med alla andra projekt i
socialstyrelsen. Sen på kvällen har vi möte, Denise, Björn, Mikaela och Michaela.
Så maskrosbarns framtid ligger i våra händer.. Nej men vi ska planera lite för
sommaren! Ska bli så kul att dra igång snart! Vi har redan flera nya anmälningar till lägret!
Och ledaransökningar. På fredag åker jag och pappa upp till gården, för att skriva på lite
papper och för att kolla in gården igen och se vad som behövs göras/köpas.
Kom ihåg;
Jag vet att ljuset bor, just bakom molnen..
Therese
Att leva är att välja & livet blir summan av dina val
Jag är dålig på att uppdatera!
Men direkt jag sätter mig på ett tåg så skriver jag.
Igår hände både bra och mindre bra saker, jag skriver mer om det sen.
Det är egentligen ingen fara, vi måste bara tänka om lite.
Nu är jag på väg till Katrineholm och ska hålla en föreläsnning.
Snart är det jul, det känns ju lite konstigt. Jag har inte ens fattat att det är höst!
Om man vill bidra med en gåva till maskrosbarn såhär vid jul så kan man nu göra
det mycket enkelt.
Skriv ett sms;
maskrosbarn jul till 72500 för att bidra med 50kr.
maskrosbarn läger till 72500 för att bidra med 100kr. :)
Den här veckan har varit ganska lugn och jag har haft tid att hålla på med
alla tråkiga papper som man aldrig vill göra! Höll en föreläsning i Hallonbergen i onsdags.
Mannen som bjöd in mig hade lyssnat på den absolut första föreläsningen som jag
och Denise höll! När vi var 18. Det var roligt! Mycket har förändrats sen dess...
Jag satt och kollade på massa bilder från sommaren och lägret igår..
Det såg ut som att vi hade väldigt mysigt! :)
Nästa vecka händer mer, skriver då :)
Kram på er alla!
Therese
Vägen till den jag är..
Jag har föreläst för nästan 500 elever i 8an, 9an och gymnasie!
Och 200 vuxna, personal på skola, föräldrar, socialtjänst etc.
700 personer på en vecka! Det är ju rätt bra jobbat :)
Jag började veckan i Kramfors, åkte vidare till Stöde, Örnsköldsvik, Härnösand och Sundsvall.
Nu är jag ganska trött, och ganska nöjd :)
Jag har träffat så många fantastiska ungdomar, engagerade lärare och varit så väl mottagen och
omhändertagen av kvinnorna på NBV i städerna!
Det är både jobbigt och skönt att bo på hotell, det är ju inte som att vara hemma.
Jag måste skaffa mig en sverigekarta så jag kan sätta nålar på alla orter jag vart!
Nästa vecka blir det en föreläsning på en gymnasieskola i norrtälje, en på östermalms
stadsdelsförvaltning och sedan farsta stadsdelsförvaltning.
Nästa vecka ska vi också fixa massor! Planering och organisering!
Vintern närmar sig och marknadsföringen för nästa sommar måste igång snart!
Barnkonventionen firar 20 år idag :)
I veckan har också en stor sten lyfts från mina axlar. Och det var nog första gången
som jag har känt att det går bra att samarbeta med myndigheter. Att de lyssnade på
vad jag hade att säga och var tacksamma för min synpunkt.
I den bästa av världar skulle det vara just så, att myndigheter och ideella organisationer
skulle hitta ett bra samarbete, vi är ju bra på och ska göra, helt olika saker.
Snart är jag hemma!
Kram Therese
Livet på ett tåg..
Min bästa vän minidatorn är lagad och kommer vara min ständiga följeslagare under veckan :)
Idag ska jag till Kramfors, håller i en skolföreläsning klockan 14.00, sen har jag en för personal
senare idag. Sen drar jag vidare till Härnösand, Örnsköldsvik, Stöde och Sundsvall!
Lååång vecka. Men det blir nog kul :) Var länge sen jag hade en sådan intensiv föreläsningsvecka!
Jag tog tåget 06.30 och jag sov inte mycket i natt. Var så otroligt nervös för att jag skulle försova mig..
Men jag hinner nog sova någon timme på tåget.
Nu rullar vi förbi ett fortfarande mörkt Gävle. När blev det vinter? Jag har helt missat det!
Björn åker till Vetlanda idag för att hålla skolföreläsningar!
I fredags hade vi möte för att fixa med broschyrerna inför sommaren.
Snart kommer också en helt ny hemsida upp! Med massor av bra fuktioner.
Skriver mer under veckan! Nu ska jag sova lite! Kraam Therese
